Hejdå!

Efter många om och men har jag beslutit mig för att sluta blogga. Bloggen har liksom glömts bort i all brådska och så har jag använt mig mer av Instagram istället. Därav de långa pauserna.

Jag började blogga sommaren 2009 påhejad av en god vän. Först var det en diktblogg där min poetiska ådra fick ett ställe att landa på. Vartefter jag träffade min man och vi gifte oss, fick barn osv blev det mer en familjeblogg. Jag har själv använt den till att minnas flydda tider.

Den har aldrig varit en stor blogg men haft sin funktion, iaf för mig. Nu har den dock varit på sparlåga en längre tid och det känns inte heller bra. Så därför är det bättre att avsluta ordentligt än att ha den och ”självdö”.

Vi ses irl eller via fb/Instagram! Ha det gott! 👋

Annonser

Host och snörvel

..låter det hos oss nu just. Typiskt så skedde detta i familjen just som jag fått ett läsårsvikariat i en skola. Jag tappade rösten och vi har nästan alla varit ordentligt flunssiga. Läkarbesöket igår ledde till medicinköp för över 90 €. Det är ögoninflammation, öroninflammation och för mig något i luftvägarna. Så vi medicinerar oss och tar det lugnt nu under veckoslutet. Jag är så tacksam över finländsk sjukvård och över mediciner som hjälper!

Tacksam

Tacksam över att vara frisk igen efter en dag i liggande ställning.

Tacksam över hälsa.

Tacksam över föräldrar som hjälper i nöd.

Tacksam över dagis som ställer upp utan förvarning.

Mina tankar och böner går till nödställda i flyktingläger där de har en wc/dusch på 76 personer, utsatta för våld av olika slag, inspärrade 9000 på ett område som är tänkt för 3500, utan framtidsförutsättningar, illa behandlade.

Det var tankar för den här dagen. Och jo, jag måste sluta se på videon som visar på hemskheter, blir bara så ledsen. Lite av dagens kontraster.

Cyklister i familjen

I sommar lärde sig båda äldsta pojkarna att cykla. Vi bor på ett tättbebott område men rätt tryggt för barn att röra sig på. Därför har de fritt fått cykla runt kvarteret och till närmaste park. Cyklarna har blivit för små så i fredags fick Emil en ny cykel. Turligen hade de en bra rea i affären! Nöjda och glada har de cyklat med sina nya cyklar nu i veckoslutet, Emil med sin splitternya och Elias med sin nygamla. Det är fördelen att ha tre pojkar när de kan ärva så mycket av varandra.

Lagom takt

Nu har det börjat komma in lite vikariat och fler på kommande. Jag är nöjd med ett sådant här år, då jag jobbar ibland och är ledig ibland. Ledig och ledig, här hemma finns det sysslor så det räcker till. Det är rätt mycket arbete redan i ett hushåll med fem personer samt mycket att föra och hämta. Därför är jag glad över att inte jobba 100 % i år. Det är bra för hela familjen att ha en vuxen mera hemma.

Redo för jobb

Dagarna går och nu börjar jag bli redo att jobba. Jag kommer att göra vikariat i år och jobbtakten är då inget jag kan kontrollera. Jag har flera ställen på kommande nästa månad vilket jag väntar på. Samtidigt har jag tyckt att såhär i början av höstterminen har det varit välsignat att ha tillräckligt med tid och energi för barnen och speciellt för vår förskolepojke som nu är i en ny och spännande situation. Så det här nog haft sin mening med att jag inte ännu haft jobb.

Här har vi firat en femåring med pompa och ståt. Som han väntat och längtat! I ett halvår har vi räknat månader och dagar. Temat bestämde han för en månad sen. För barn är födelsedagar stora saker!